Visuellt berättande, del II

Jag har fortsatt att fundera på det här med visuellt berättande och haft det väldigt mycket i åtanke medan jag läst tidningar nu i helgen. Jag skrev ju tidigare att jag var osäker på hur många bilder man behövde använda för att läsaren skulle hänga med i vad som händer. Jag tror jag har ett svar på den frågan nu:

- Inte många alls! Det är i alla fall hur jag personligen upplever det när jag läser. Även om jag bara ser ett fåtal bilder från ett händelseförlopp, fyller min fantasi nästan alltid automatiskt i luckorna mellan bilderna.


Ta bara den här scenen som exempel:
























Tre bilder: det räcker helt och hållet för att berätta hela historien om hur Catwomen ger sig in i kampen. Mellan andra och tredje bilden, fattas ju massor med information om händelseförloppet och den tredje bilden är dessutom ur ett helt annat perspektiv. Men som läsare har man ju inga problem att förstå vad som händer därimellan.

Det är snarare så att om man i bilder hade valt att visa också hur Catwomen tog på sig resten av kostymen, gick fram till fönstret, öppnade det och klättrade upp på karmen, hade man förlorat hela den spännande effekten.