Anpassa och angränsa

Redan från början var vi ju medvetna om problemet det innebar att vi har begränsat med tid till att arbete med serietidningen, samtidigt som det är ett väldigt tidskrävande projekt. Men det finns, så som jag ser det, två sätt att se på problemet och hur det bör lösas:

- Man kan se problemet som sådant att vi måste skriva en historia som till sin natur är mer lämpad för det "mindre formatet". Olika historier bör ju berättas på olika sätt.

Till exempel: skriver du en novell, finns det vissa normer för hur den historien bör se ut. Den bör kretsa kring en enskild händelse, inte sträcka sig för långt i tidsrymden och utveckla sig relativt snabbt. Det kan alltså tänkas att det inte lämpar sig att i novellform försöka berätta om hela andra världskriget i kronologisk ordning och använda sig av hundratals karaktärer. Det vore att misslyckas med att välja en historia som passar ens format. På samma sätt är det kanske att misslyckas med att anpassa sig till formatet om man försöker berätta en historia om en utomjordisk attack med många karaktärer, i en serietidning som vi inte har tid att göra särskilt lång.

Men, ett annat problem med vår serietidning är att vi inte vet hur lång tid det tar att göra den. Vi vet hur lång tid det får ta, men varken jag eller Mikael har gjort det här förut och det är svårt att uppskatta hur exakt hur mycket tid varje moment kommer att ta. Därför kan vi ju inte helt säkert säga att vi gör ett arbete i det "mindre formatet". Vi hinner kanske göra väldigt mycket och då vore det tråkigt att ha övergett den sortens historia vi vill skriva, för till exempel en historiett i serietidningsform som vi blir klara med snabbt. Jag ser hellre att vi tar oss an för mycket än för lite. Därför ser jag på problemet såhär:

- Hur anpassar vi historien vi vill skriva till våra förutsättningar?

Projektarbetet är ju något vi ska arbete med en längre tid och därför tror jag det är viktigt att vi arbetar med en historia vi tycker är rolig att skriva och rita, som den vi gör nu. Det kan ju som sagt tänkas att det hade passat bättre med en smalare och enklare historia, men då hade i alla fall inte jag fått ut lika mycket av mitt arbete. I slutänden handlar det ju inte heller om att skriva den perfekta serietidningen, utan i att lära sig hur man skriver en överhuvudtaget, och det gör man ju lika bra oavsett vilken sorts historia man berättar. Jag tror till och med att det är mer lärorikt att testa hur man kan utnyttja serieformatet för att lyckas berätta en "större" historia på relativt få sidor.

Men jag måste naturligtvis ändå se till att angränsa mig när jag skriver. Historien skulle ju fortfarande kunnas göra oändligt mycket större. För mig handlar det dels om att inte ta med alla tänkbara scener ur detta fiktiva händelseförlopp, utan välja ut några som alla bidrar med något, går att länka samman så de kompleterar varandra och som berättar historien på ett sådant sätt att det blir komplext, utan att ta upp för mycket plats. Men också att försöka hitta trix och knep och berättartekniker som gör att vi kan berätta scenerna i sig på ett smart sätt.