Vad formar konsten?

Något som jag tycker är väldigt intressant är att det finns så många likheter mellan litteraturens och serietidningens utveckling och epoker. Framför allt är detta intressant med tanke på den serietidningshistorik jag redogjort för här, allt som allt, spänner ut över dryga 80 år, medan man i skolan börjar med att studera litteraturhistoriska epoker som ligger i alla fall 3000 år tillbaka i tiden.

Man får ju vanligtvis lära sig att det är de rådande omständigheterna under en viss tidsepok som är avgörande för hur konsten kommer att se ut under samma tid. Men om två skilda konstformer (serietidningen och litteraturen) visar på nästan identiska utvecklingsstadier, trots att de ligger totalt olika i tiden och utvecklas olika snabbt, vad säger oss då detta?

Den kulturella strömning som präglade 1930-talet var väl främst modernismen, kanske i vissa fall fortfarande också pessimismen. Dessa strömningars värderingar och idéer ligger ju ganska långt ifrån Antikens heroism, som helt klart tycks vara själva utgångspunkten för serietidningarna under The Golden Age. Hjältar, polariseringen mellan gott och ont och förkärleken till de klassiska myterna: alla dessa attribut vittnar ju om att serietidningarna under 1930-talet ligger nära Antikens litteratur. Stålmannen är ju till och med en slags moderniserad version av Akilles, komplett med en Akilleshäl och allt.

Är då inte detta konstigt? Om det är tidsandan som formar konsten, borde väl serietidningarna som skapades under 1930-talet likna den tidens litteratur, istället för litteratur som är ett par tusen år gammal?

Men så är ju inte fallet. Istället verkar det som om en ny konstform (både serietidningen och litteraturen) ofrånkomligen kommer att befinna sig i en bestämd, första utvecklingsfas under sina tidigaste år; nämligen "hjältestadiet", där gott är gott och ont är ont.

Därefter kommer alla konstformerna gå igenom samma utvecklingsfaser (kanske inte alltid i rak följd, utan de kan ibland också komma att ta ett steg tillbaka) för att gå mot minskad polarisering och mot nyansering och komplexitet.

Om detta skulle vara sant, hur kommer det sig då att det ändå går att se vissa tydliga samband mellan hur den yttre verkligheten förändras och hur konsten gör det? Om konstens uttryck och förändringar är oberoende av tiden den skapas i, borde det väl inte finnas några sådana samband? Den enda logiska förklaringen till detta, vore i så fall att tänka på sambanden tvärtemot hur vi gör idag: nämligen att tänka att det är konsten som påverkar den yttre miljön, förändringarna och tiden, istället för att det är dessa som påverkar konsten.

Någon som har slutfört och fulländat den tankegången och teorin, och som jag naturligtvis blivit inspirerad av är Oscar Wilde. Här i The Decay Of Lying: An Observation, kan man läsa Wildes tankar om detta på nätet, helt gratis.