Att bestämma tempot

Ytterligare en sak jag lagt märke till är att just antalet bilder författaren väljer att använda, är ett bra verktyg när det kommer till att bestämma tempot i ett avsnitt.

Precis som en författare som skriver prosa försöker kontrollera läsarens sätt att läsa, genom längden på meningarna, ordval och utnyttjandet av kommatecken och punkter, kan en serietidiningsförfattare göra samma sak genom att använda många eller få bilder.

En text med långa meningar och många kommatecken kommer troligtvis resultera i att läsaren läser saktare och upplever att berättelsen sakta vecklar ut sig framför henne. Medan en text med korta meningar, på kanske bara två eller tre ord, kommer skynda på tempot i berättelsen och troligtvis ge läsaren en känsla av fart, vitalitet eller stress. En författare som ofta skriver på det sistnämnda sättet är James Ellroy.

Genom antalet bilder en serietidningförfattare använder för att beskriva en händelsekedja, kan han/hon alltså försöka kontrollera läsarens sätt att läsa och uppleva berättelsen. Troligtvis vill författaren variera tempot mellan olika avsnitt, beroende på vad som händer just där. I ett spännande parti - till exempel där en person smyger fram mot någon - passar det kanske bättre med ett lugnare tempo, så att läsaren hinner börja bli nervös. Men handlar det istället om ett slagsmål, vill författare troligen förmedla känslan av fart och adrenalin, och då passar ett snabbare tempo bättre.

I det första exemplet skulle författaren alltså kunna använda sig av många bilder, kanske en för varje steg framåt personer som smyger tar. Och för slagsmålscenen skulle det räcka med en bild för varje nytt slag som träffar, för att skapa en slag: "BANG,BOOM, BAAM"- effekt.