Anti-hjältarna som nämns i den här artikeln är ju inte riktigt av samma sort som de i till exempel Watchmen, som ju var våldtäktsmän och grovt skadade individer. Jag antar att definitionen av termen Anti-hjälte alltså måste göras lite bredare än den jag gav i det tidigare inlägget.
Såhär säger wikipedia:
"Antihjälte är en sorts huvudperson i litteratur och film som har några personliga egenskaper som traditionellt associeras med skurkar eller människor som inte väcker sympati men ändå har tillräckligt med hjältekvaliteter eller intentioner för att skapa sympati hos läsaren eller publiken."
Det är väl egentligen inte heller en perfekt definition. Jag skulle snarare säga att en anti-hjälte är en person som innehar vissa egenskaper som traditionellt sett inte ses som önskvärda, utan snarare tvärt om, men som publiken enda sympatiserar med, hejar på eller gillar.
En anledning till att anti-hjältarna i våra dagar är så populära skulle i så fall kunna vara att vi har lättare att sympatisera med dessa än de traditionella hjältarna eftersom att vi ofta upplever oss själva som bristfälliga på samma vis som dem, och att vi tycker om att se att människor som har problem/brister som liknar våra egna ändå kan lyckas. För visst är väl den dåliga självkänslan, om inte ren och skär cynism, i alla fall en sak som tycks vara ganska typisk för vår tid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar