Jag skrev en kort text om effektetik kontra pliktettik och effektetikens problematik, till Hjalmar Söderberg-läxan i Svenskan. Eftersom att det är en av frågeställningarna jag arbetar med inför den här tidningen tänkte jag återanvända den här. Den är bra att utgå ifrån vid fortsatta reflektioner.
Det finns framför allt två sätt att förhålla sig till moralfilosofiska frågeställningar: den effektetiskt och den pliktetiskt. Effektetikern hävdar att det inte finns något som är kategoriskt rätt eller orätt, utan att man måste se till konsekvenserna av en handling för att kunna säga om det var rätt eller fel att handla så. Pliktetikern å andra sidan skulle säga att det visst finns vissa handlingar som alltid är orätt – kanske till exempel att döda – och att det finns regler och principer som det är allas plikt att följa. Däremot är inte alla pliktetiker överens om vilka dessa regler är.
Jag själv tycker ofta att den effektetiska ståndpunkten är rimligare, men det finns ett stort problem, nämligen hur man gör för att beräkna konsekvenser av en handling. De flesta effektetiker menar att en handling är att betrakta som god eller rätt, om den ökar den totala njutningen i världen/minskar det totala lidandet. Men att förutspå vilka effekter ens handlingar kommer att få är förståss väldigt svårt.
Om jag till exempel tar lagen i egna händer och dödar en människa som annars skulle ha dödat fem andra, då verkar det väl vid första anblicken som om jag gjort det rätta? Konsekvenserna av min handling blir ju att fem oskyldiga överlever, medan en potentiell mördare dör. Men kan min till synes goda gärning få några andra konsekvenser?
Ett tänkbart – om än lite överdrivet – scenario vore att en tidning gjorde ett stort reportage om mig med rubriken ”Hjälten tar lagen i egna händer”, och att det inspirerade hundratals andra människor i Sverige att göra samma sak. Då skulle någon oskyldig kunna komma till skada eller till och med bli dödad, om en av dessa ”hjältar” gjorde ett misstag. En annan tänkbar konsekvens vore att lagarnas kraft utarmades eftersom individer ansåg sig ha rätt att själva döma i rätt och fel, och då skulle kanske hela rättsamhället gå under.
torsdag 1 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar