Något som har bidragit till att göra det onödigt svårt att rita den här berättelsen (eller i alla fall göra så att det krävs onödigt mycket bilder) är att jag varit för låst vid en och samma berättarteknik. Tekniken i fråga är just sådan att man använder mycket bilder (egentligen för att berätta väldigt lite), i mer eller mindre lika stora rutor och ganska lite text. Här är ett exempel: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGxHbccXpCtZZZmeRc3IAuVR6oNxw3noKrYQmjVilfbKkYf00fvkXZ2XSRZFh5Z6-hq1bOXzr03GnqsUja9TJI970zdWjBeAZvGpKJAEGJ4RUOGWnqaBK4IEfw9EbULDOJs91Jo-Ltdj8/s1600-h/2008-03-29.bmp
Att jag låst mig vid just den tekniken beror främst på två anledningar: De serier jag själv tycker bäst om är berättade så, till exempel Watchmen. Och jag tycker att den tekniken passar vår historia bäst. Dessutom har jag inte velat variera berättartekniken eftersom har tyckt - och till vis del fortfarande tycker - att det är snyggast och gör läsupplevelsen bättre om man håller sig till samma stil genom hela boken.
Men nu har jag bestämt mig att försöka tänka också i andra banor när det kommer till berättarteknik. Främst av två anledningar: 1) Vi har tidsbrist och denna tekniken är väldigt ineffektiv tidsmässigt. 2) Även om jag inte tycker att varierad berättarteknik och stil emellan kapitel ger det bästa resultatet, är det viktigt att komma ihåg att vi inte har som mål att göra den bästa serietidningen, utan att lära oss så mycket som möjligt om hur man gör serier. Att variera teknik och stil gör att jag lär mig hantera fler sätt att skriva serier och därför får en mer komplex kunskap.
måndag 11 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar