Lite om The Sandman

Under lovet fick jag tid att läsa alla de tio samlingsvolymerna av The Sandman. De är uppbyggda så att var annan tidning fokuserar mest på huvudkaraktären (dream of the endless) medan de där emellan främst innehåller serienoveller som kan handla om nästan vad som helst, men där drömmar alltid är ett återkommande motiv.

På frågan hur Neil Gainman skulle beskriva historien i The Sandman serien i en mening svarade han: "The lord of dreams learns that one must change or die". Jag tycker det är en bra sammanfattning, även om historien naturligtvis är mycket mer komplex än så. Dream är bara en av 7 endless (som är större och äldre än gudar). De andra, som är hans syskon, är Death, Delerium, Despair, Destruction, Desire och Destiny. Det är, som man enkelt ser, upplagt för att vara en berättelse med många existensiella aspekter.

The Sandman var en otrolig läsupplevelse för min del. Jag läser helt böcker som är handlingsdrivna med som ändå har en idé bakom sig, och jag tycker att The Sandman lyckas med det fantastiskt väl.

Förutom att genren skiljer sig drastiskt från det mesta jag läst inom serier hittils, var det också en ny upplevelse på många andra sätt. Speciellt när det kommer till att öppna mina ögon för variationsmöjligheterna inom berättandet. (Jag vill låna om böckerna på biblioteket och ta lite kort för ur boken för att visa, men har inte tillgång till det idag.) Det jag tar med mig från den här läsningen, in i mitt eget projekt är:

- Hur bra det fungerar med en berättarröst, som kan vara ur den allvetande berättarens perspektiv eller ur första persons perspektiv. Berättarrösten skrivs naturligtvis inte ut i pratbubblor utan i "berättarrutor" som är fyrkantiga eller runda, men fristående från karaktärerna.

- Att det går att variera berättarteknik mellan kapitlen. I The Sandman kan ett kapitel skilja sig väldigt drastiskt från ett annat, i allt från sättet bilderna är målade till tonen och känslan i texten. Till exempel ser det helt olika ut beroende på vem av karaktärerna som just den delen fokuserar på. Är Delerium i centrum, är bilderna mer apstrakta och oftast färre, medan texten är lång och osammanhängande. När berättelsen fokuserar på Destiny är bilderna mörka och profetiska medan texten är klar och mässande.

- Det går att använda mycket text och lite bilder på ett väldigt effektfullt sätt. Detta är egentligen bara ytterligare ett exempel på hur berättartekniken varieras mellan de olika delarna, men den är ändå värd att nämnas separat. I bland, speciellt när någon av huvudpersonerna återberättar någon slags skröna eller myt från förr i tiden, övergår berättandet löpande text, bara illustrerad med ett fåtal bilder.