En ny källa

Jag fick massor med svar med en gång från medlemmarna på Seriefrämjandets hemsida. De flesta rekomenderade amerikansk facklitteratur, som troligtvis går att beställa via fjärrlån från biblan. Jag ska kolla upp det, men de flesta böckerna verkade täcka in större, eller helt andra områden än vad jag söker. Till exempel skrev de på forumet:

"Bradford W. Wrights Comic Book Nation - The transformation of youth culture in America innehåller många intressanta observationer kring serietidningsgenrer som ofta kanske glöms bort i förhållande till superhjälte- och funny animal-serierna: kärleksserier, krigs- och kalla-krigs-serier, djungelserier...

Amy Kiste Nybergs Seal of Approval - The history of the comics code och Bart Beatys Fredric Wertham and the Critique of Mass Culture för perspektiv på serietidningskritiken under 1950-talet.

Joe Simons The Comic Book Makers är en läsvärd memoarvolym av en kreatör och redaktör som var betydelsefull både inom superhjälte- och romantikserierna."

Däremot fick jag en länk till en hemsida som verkade väldigt bra. Där fanns i varje fall mycket fakta. Frågan är hur pass trovärdig den är som källa, för jag hittar inte särskilt mycket information om den.

Det som talar för den är att hemsidans skapare själv säger att den är "intended as a reference work only" och att det en moderator på seriefrämjandets forum som rekomenderade den.

Bilderna blir till

Mikael skrev på sin blogg igår och berättade hur det går till när han ritar bilder. Jag tänkte att det kan vara intressant att se:

"Först ritar jag en skiss vilken jag sedan skannar in till datorn.

























Sedan gör jag ännu en skiss i Adobe Photoshop där jag rättar till en del grejer. T.ex. Var vänsterknäet alldeles för centrerat.

Efter den andra skissen börjar jag jobba i Adobe Illustrator där det tog det mig ca 2h att komma fram till detta resultatet."

Källor

För att skriva om serietidningens historia, använde jag mig av wikipedia som källa. Det var, just då, det enda jag hittade. Som underlag för att jämföra litteraturhistoria och serietidningshistoria och för att reflektera över förändringarna som skett, duger ju wikipedia bra.

Men jag antar att om jag ska kunna använda mig av denna fakta i rapporten, måste jag hitta en annan källa. (För så är det väl?)

Jag har tittat på böcker på nätet, men hittills inte hittat någon som verkar bra. Dessutom vet jag inte om jag har råd att beställa en sådan bok, om den inte är billig. Jag ska kolla på biblioteket idag.

Dessutom tänka jag att jag skulle fråga på seriefrämjandets hemsida, där kanske någon kan hjälpa mig, genom att hänvisa till någon uppsats på nätet eller ställa upp på att svara på lite frågor.

Serier från London

Jag har varit i London ett par dagar på lovet! Där gick jag i två enorma serietidningbutiker och ett par mindre ställen med andrahandsförsäljning på äldre tidningar.

Om utbudet av serier varit lika stort hemma och om det varit lika enkelt att få tag på dem skulle jag ha läst väldigt mycket mer. Nu måste jag beställa allting över internet. Där finns bara ett par titlar och det är dessutom ganska dyrt.

Inte för att det var speciellt billigt i London heller. Den grafiska novell jag köpte kostade 350 kronor, men det var definitivt värt. Men det är synd att det inte finns något billigare alternativ, en slags motsvarighet till pocket-böcker.

Även om det är kostsamt, måste det ändå vara väldigt roligt att vara serietidningsläsare och bo i en storstad. Inte förrän nu har jag insett hur mycket serier det faktiskt finns. Jag hittade åtminstone 50 - 70 olika titlar från de största förlagen och då kommer det ju ett nytt nummer av varje titel, varje vecka. Tänk om det kunde vara lika dant med böcker man gillar, istället för att man ska sitta och vänta tre år på att sin favoritförfattare ska skri

va klart en enda roman.

Den grafiska roman jag köpte var Tom Strong, av Alan Moore. Det är hans (vad jag förstår) senaste verk. Detta är just en av de där historier jag nämnde tidigare, i vilken författaren vill frångå den nutida mörka trenden och byta ut anti-hjälten mot en klassisk, helgod hjälte. Det ska bli intressant att se om Moore lyckas göra till och med en sådan berättelse till något jag gillar, eftersom jag egentligen är ett fan av just anti-hjältarna.

Så ser den ut

På den begagnade marknaden köpte jag dessutom ett tiotal nummer av Swamp things, från 80- och 90-talet. Swamp things är en skräckserie om en varelse som lever i ett träsk och kan kontrollera alla sorters växter. På de flesta står det Suggested for mature readers. De ser ut såhär:

Serier på 30/40-talet

Det finns så klart en annan tänkbar förklaring till varför serietidningarna och då framför allt superhjältegenren uppkom och såg ut som de gjorde på 30-talet. Den är naturligtvis inte lika rolig som den Wilde-influerande, men jag tar den ändå. Såhär tror jag det kan vara:

- Serietidningarna riktade sig ju främst till barn och ungdomar. Och med den målgruppen är det inte konstigt att det är finns en polarisering mellan gott och ont och en tydlig sensmoral. Dels för att de yngsta läsarna troligtvis inte skulle förstå eller uppskatta serierna om de sett ut som dagens serier, med den mörka tonen, de samhällsrelaterade problemen och de komplicerade handlingarna och karaktärerna. Men också därför att det var mer sannolikt att de vuxna, föräldrarna, som antingen kunde betala tidningarna eller förbjuda sina barn att läsa dem, skulle gilla tidningarna och godkänna dem om de såg ut på detta vis.

Att serierna sedan har utvecklats så som de har gjort kan ju förstås bero på en mängd saker. Men en anledning skulle kunna vara att man velat söka sig till en ny, äldre målgrupp. Troligtvis därför att det är där man kan tjäna mer pengar. Då har man kunnat, och behövt göra serierna mer intressanta, komplexa och varierade.

Ytterligare en anledning till varför superhjältegenren uppkom just då och varför den blev så populär tror jag kan vara det faktum att världen såg ut som den gjorde, med oroligheter och ett stundande världskrig. I mörka och dystra tider söker sig ju människor gärna till motsatsen: man vill ha hopp och hjältar och man vill ser det goda segra över det onda.

Av samma anledning fick ju till exempel den amerikanska filmindustrin sig ett rejält lyft under kriget, när folk gick på bio för att få koppla bort den hemska verkligheten, underhållas och titta på filmer med glada, lyckliga och modiga människor.